En ung person i straffprocessen
En ung person, d.v.s. den som är 15 - 18 år, har i princip samma ställning i straffprocessen som en vuxen person. Det straffrättsliga ansvaret börjar vid 15 år. Också en person under 15 år är ansvarig för skada som är självförvållad.
Lagstiftningen kräver att många omständigheter beaktas vid behandling av frågor som gäller unga, såväl vid förundersökning, domstolsbehandling och då straffet verkställs.
Till exempel hörs en ung persons vårdnadshavare eller annan laglig representant eller målsman första gången redan i samband med förundersökningen. Dessutom kan man för att utreda den misstänktes bakgrund utföra en s.k. personutredning och höra socialmyndigheterna i rätten.
Utöver bestämmelserna om förundersökning och bestämmelserna i tvångsmedelslagen framhävs barns och ungas ställning särskilt i barnskyddslagen, socialvårdslagen, lagen och förordningen om unga förbrytare, justitieministeriets beslut om unga förbrytare, lagen om försöksverksamhet med ungdomsstraff, lagen om villkorligt straff och lagen om samhällstjänst.
När straff mäts ut för brott som har begåtts av 15-18-åringar tillämpas minskat straff, d.v.s. det längsta frihetsstraffet är en fjärdedel kortare än straffet för en vuxen person. Vid brott som begås av unga kan också förlikning användas.
Brott som riktar sig mot barn är ofta brott som ligger under allmänt åtal. Ett sådant brott är till exempel lindrig misshandel av barn på enskild plats.
Tillbaka |
Utskrift
